När jag bröt…

I dag ble det en liten inspeksjon for å se på gårsdagens herjinger. Noen setter så pris på slike turer at de ikke har tid til å sette seg når det er snakk om å knupse noen bilder. Tilstanden var slett ikke så ille som jeg hadde forventet egentlig.

Jeg har brukket ankelen min for 13 år siden og jeg merker det fremdeles. Den er vond om jeg går for langt og den er vond om jeg sitter i ro. Den er vond når jeg er oppe i fly og den egner seg ikke å løpe med.

Den så ikke riktig så ille ut som endel trær etter vindværet i går. Men jeg har ei plate og tre skruer sittende der fremdeles.

Det er når forholdsvis store trær knekker som fyrstikker man ser hvor store krefter som virkelig er i sving.

Åtte trær hadde blåst over ende oppe i havna her, forholdsvis mange til et lite område i og med at det bare var to eller enkeltvis de sto. Hadde det vært verre kunne hele skauen endevendt.

Dagens opprinnelige plan ble skrinlagt da den før omtalte ankelen ikke er særlig medgjørlig i dag. Krysser fingrene for at morgendagens planer gjennomføres i god stil.

Sara Madeleine kommer med ny bloggutmaning. "Ny månad och ny daglig utmaning. Jag känner mig hedrad att ni är så många som deltar varje dag. Just du som liksom blivit veteran här, eller du som deltagit några gånger. Även du som deltar för första gången, det är jätteroligt! Utmaningen är och förblir för dina villkor och det är viktigt för att det ska vara roligt. Kom ihåg att du ska länka till utmaningen i dina inlägg så fler hittar hit."

Så si like gammel som meg, men livet sto ikke til å redde.