Husker du den altoppslukende tenåringsforelskelsen som bare tenåringer kan ha? Der absolutt alle tanker i våken tilstand kun dreier seg om en eneste person. Det var ikke sikkert en kjente denne personen annet enn ved passering i korridoren på skolen, eller bak et gjerde. Det var jo bare kjemi og utseende som gjaldt. Når en tenker etter så er det vel i bunn og grunn det det handler om fortsatt. Kjemi.
Det var spennende når en var ung, men det var slett ikke enklere. Alt var liksom så altoppslukende og det var bare en ting som gjaldt. Å få et bitte lite glimt av HAN. Så han på deg i tillegg så var en på rosa skyer resten av dagen og kvelden. Snakket han til deg så var du i den 7. himmel resten av uka. Når ble det sånn at alt bare ble hverdag liksom? Når alt ble mer eller mindre en grå suppe som det ikke var noen som rørte i en eneste gang? Når ingen rører i kjelen så brenner ting seg fast og til slutt er det ikke mulig å få løsnet det uten at der er skover som ikke vil bort.
Morsommer ligninger du henter frem 😂
SvarSlettDet er flest av hverdager i livet, og de grå skyene i horisonten tar hurtig over for de rosa skyene 😊
God tur i helga. Får håpe at yr tar feil.
Hahaha, ja visst är det skillnad på hur det var då och jag minns också hur lycklig jag blev bara av att se den jag för tillfället var superförälskad i :D Jag vill inte kalla det för olycklig kärlek för det var alltid lycka. Mer än att se Honom behövdes inte men en blick tillbaka kunde göra dagen helt underbar.
SvarSlett